Monthly Archives: april 2011

Hänt sen sist?

Hänt sen sist? Fakiren och jag hade vår bästa fotosession någonsin i fredags. Många bilder som höll både hög och stökig nivå, vill jag lova. Han körde rätt hårt med mig som vanligt, den gode fakiren. ‘Allt för konsten, Daniel, allt för konsten!’ var hans mantra. Ingen idè är för konstig. Vi bara kör. Fin fakir.

IMG_0839.JPG

Engfors har hittat sin favoritbild och jobbar nu med att göra omslaget till plattan. Har fått ett första förslag och enl mig så behöver han inte göra fler. Helt perfekt! Fina Engfors. Vågar inte riktigt lägga ut det här, men ni får ju se det och tycka till om det sen istället.

Förfestade i min tomma lya i lördags. Jag, Skoog och Thörn. Bra trio. Det gick lugnt till. Ett tag iaf. Blev lite stökigare sen. Trion blev en kvartett. Böna gjorde gänget komplett nämligen. Mycket bra kvartett.

Köpt säng

IMG_0893.JPG

Hängde med John B och The Moose igår. Kollade fotboll. Mr Touch var ju där också iofs, men han tog sig en tripp till drömmarnas värld istället. Han gillar inte fotboll. Han gillar nog ingen sport förresten. Jag gillar honom.

IMG_0903.JPG

Sitter nu och skriver på en tänkt duett. Duett? Med vem då? Ja, stökigare duo får man leta efter. Hoppas bara min visa gillas av den hemlige:)

Badabing!

Gabba Gabba och Fakiren Orthae

Tillbringade största delen av dagen i Malmö. Roligaste dagen på länge faktiskt. Inspelning av Svts barnprogram ”Gabba Gabba”. Sänds nån gång i maj, tror jag. Återkommer om den saken. Kommer bli ett mycket stökigt inslag. Haha! Fan, är ruskigt nyfiken på att se hur det blir.

Bild från dagen kommer här. Undertecknad tillsammans med Petter Lindgård. Fina va?:)IMG_0834.JPG

Ligger nu under täcket på ett hotellrum in Stockholm. Kollar på hockey. Final är det visst. Inte detsamma som när HV lirar. Kan ju inte vinna varje år iofs;)

Imorn ska jag träffa Fakiren Orthae! Fotografen som har så galna idèer att jag ligger i lä. Jo, jag lovar. Vi ska få till bilder som Mr Engfors sen ska få jobba med till albumomslag. Fakirens första ord efter att jag frågat om han ville fota var: ‘Beredd på att bada lite eller?’

Hmmm, kan alltså bli kallt imorn. Men allt för konsten liksom.

Fakiren. Fakiren Orthae. Så stökigt. Given medlem in the Moniker-Family. Kan man va annat med ett sånt namn? Nepp:)

http://www.youtube.com/watch?v=fAQtMQQoFWc Varning för känsliga tittare utfärdas:)

 

Annabell och gummimadrassen

Musik har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag stod ofta framför spegeln i mitt lilla pojkrum med en sån där minigitarr som jag skrivit tuffa saker på. Det gjorde inte så mycket att den inte gick att spela på utan allt handlade då om att posera likt ”Slash” och mima lite ballt så kände man sig som den där rockstjärnan man en dag hoppades bli.

Första gången jag sjöng framför någon annan än spegelbilden och päronen var när min svåger Lasse fyllde 30 år.IMG_0295.JPG Han hade en relativt stor fest i en klubbstuga i Månsarp. Ja, det är en liten ort utanför Jönköping där bandyn regerar och traktorer är lika vanligt som bilar.

Jag hade fått låna en LP (mm, det var ett tag sen) av syster Ingela IMG_0292.JPG som jag lyssnade sönder o samman. Det var Robert Broberg och hans skiva ”Höjdaren”. Jag lyssnade på den nonstop. Roliga texter och melodier som fastnade i den rödhåriges nyfikna skalle. Han är fortfarande en av mina husgudar, den gode Broberg. Ju äldre man blivit så har man även lärt sig uppskatta hans lite mer djupa texter, allvarliga toner och att människan faktiskt är ett geni.
Men det var inget jag tänkte på då utan jag tyckte mest att han var rolig och det ville jag ju också vara.

Så där på festen i februari månad, år 1991 gjorde jag min scendebut, om man nu kan kalla det för det. ”Lill-Robban” kallade jag mig när jag uppträdde. Mina föräldrar var väl inte direkt stormförtjusta över att deras snart 10 årige son sjöng ”Underbara, uppblåsbara Barbara” men jag kom av någon anledning oftast undan med det mesta.

Folk verkade tycka det var roligt med en liten lillgammal skit som sjöng barnförbjudna texter, så jag fick faktiskt en del jobb på bröllopsfester, födelsedagskalas och andra tillställningar. Jag fick några hundra för en halvtimmes akapellaunderhållning.

Året efter så satt mamma och jag i köket och åt frukost. Hon bläddrade lite i Jönköpings-posten då hon fick syn på en artikel där de sökte barn mellan 6-15 år till en talangjakt som skulle hållas på A6 köpcenter. Efter ungefär en sekunds betänketid så hade jag bestämt mig för att ställa upp.
Det var klart att det skulle bli en Broberglåt, men vilken..? Jag tyckte det var självklart att jag skulle bränna av ”Uppblåsbara Barbara” ännu en gång då den hade blivit lite av mitt paradnummer. Men denna gången sa mor o far blankt nej och jag fick besviket fundera vidare.
Mitt val föll på ”Anna-Bell och gummimadrassen” och efter en stunds skeptiskt funderande av herr och fru Karlsson så gick de tillslut med på låtvalet.

Det var inte många toner rätt kan jag säga(Det finns på film så ingen idè för ljug här inte). Men folk skrattade och applåderade i takt till den till synes galne pojken som sprang fram och tillbaka på scenen, tjoande och tjimande så det gjorde inte så mycket att det lät som det lät.

Jag var inte nervös alls vill jag minnas, utan från den stunden så kände jag att här vill jag bo. På en scen inför massa människor, där vill jag vara varje dag, tänkte jag.

Jag gick till final men där tog det stopp. När de som hade kommit på delad fjärdeplats blev uppräknade en efter en så hördes ‘Daniel ”Lill-Robban” Karlsson’ högt i ljudsystemet och jag tog en mycket, mycket besviken suck och jag fick kämpa hårt mot tårarna där jag stod helt utlämnad på den scen jag tidigare, enligt mig själv, hade ägt.

När prisutdelningen var klar så sprang jag fram till mammas alltid lika varma famn och jag grät. Ja, jävlar vad jag grät. Jag skulle ju vinna. Det var ju redan bestämt. Jag hade frågat mamma och pappa kvällen innan om de trodde att jag skulle vinna eller om jag mot förmodan kanske t om skulle komma tvåa. De hade skrattat lite åt min självsäkerhet och sa något i stil med att alla som ställer upp är vinnare. Jag suckade tungt, vill jag minnas, och gick med bestämda steg och la mig.


Men man vinner inte alltid. Man kanske aldrig vinner. Man kanske lever ett helt liv utan att ha vunnit något endaste dugg. Men så länge man försöker, har man inte förlorat.
SCAN0016.JPG

”Målet är ingenting, Vägen är allt!”  Robert Broberg

Mantra

Är på väg hem till mitt älskade ”Jönne”. Åker till Malmö på torsdag och senare på tors kväll till Sthlm igen. På fredagen bär det åter av till Jönne. Mycket resande just nu. Mycket tid att fundera. Funderar, det gör jag en hel del. För mycket ibland. Har svårt att slappna av och sover inte många timmar per natt. De stökiga fjärliarna som jag nämnde i mitt första blogginlägg har nu bosatt sig i huvudet mitt istället. Stökigt. Borde skaffa mig ett mantra. Ett mantra som jag kan återkomma till när jag behöver stänga av för en stund. Något som gör stökgubben lugn och trygg liksom. En fristad. Tur man har sina leksaker Mr Mac och fröken Iphone. De får agera reserver. De hjälper till att fördriva tiden. Facebook, Dexter, textskrivande, Seinfeld, samtal med polare om allt och ingenting(om det inte bryts som det gjorde nyss med ”Böna”). Han är btw en av de absolut bästa människor jag vet! Han har varit min vän sen..ja.. vi var väl 5-6 år när vi började lira fotboll. Viktig för undertecknad. Viktigare än han förstår, tror jag. ”Böna”.IMG_0680.JPG Ja, det finns ju en massa saker att göra när man är on the road. Frida Skogh, eller ”Mamma Skogh” som hon kallar sig själv, skäller lite på mig när jag inte svarat tillräckligt snabbt på hennes mail. Nu är det nån intervju jag ska göra. Ska bättra mig. Måste ju sköta mig så att inte ”Mamma Skogh” blir arg. Hon är fantastisk förresten. Hon kom in i stökgänget under Melodifestivalen jäkligt snabbt. Hon hade koll på allt. En trygg punkt liksom. Behöver jag lite pepp då ringer jag henne. Är extremt tacksam för att hon kommit in i The Moniker-family! Vet inte vad för titel hon helst vill gå under, men hon har hand om press och promo..typ. Här har ni henne:

IMG_0583.JPG

MAKTUB!

Albumet mitt, som håller på att slutföras har nu fått ett namn. Funderade ett bra tag på ett passande namn för samlingen visor som snart ska få se ljuset. Många stökiga förslag ploppade upp av de röster jag har inom mig. Valet föll tillslut på MAKTUB. Varför? Det står skrivet.

MAKTUB har förresten fått ett releasedatum. 18 maj. Nervöst? Japp. Jag kan ju bara hoppas att ni gillar denna musikaliska dagbok som bär mitt namn.

IMG_0827.JPG

Sitter nu mätt o trött på hotellrummet. Bilden ovan är från en av väggarna här. Papegojor. Känns tryggt.

Fuzz!