Midsommar!

Midsommarafton alltså. Dagen då en massa svenskar äter sill och potatis. Dagen då ordet ”nubbe” tar förstaplatsen i var mans vokabulär. Dagen då bleka rumpor nästan är lika vanliga som träd när man tittar in i någon skog i närheten av det där kalaset som skulle bli så skoj, men som för många istället blir en ångestfylld morgondag. Dagen då flickorna har blommor i sitt hår. Dagen då det, enligt några av mina vänner, alltid regnar.
Jag ska för första gången spela på en Midsommarafton. Det känns lite udda får jag faktiskt medge. Fast udda kan ju vara rätt ibland. Som förra året t.ex. Då satt jag på en altan i Bankeryd hos mina vänner, familjen Thörn. Peter, Jossan och pojkarna Filip och Linus. De skulle strax bege sig till Tolarp. Ja, jag visste inte heller vad det var för något ställe. Nånstans i Småland anade jag.
Jag satt där på deras altan och kände en liten våg av ensamhet. Tittade i backspegeln och såg där en familj på en annan altan i Norrahammar. Pappan i familjen låg på alla fyra i trädgården och drog upp maskrosor och beklagade sig något. Han ropade in till sin fru på som stod i köket och förberedde maten:’Ska jag ta in lite rädisor till middagen?’
I källaren satt en liten rödhårig filur och lärde sig nya ackord samtidigt som han smygsnusade Röda lacket. Hans två äldre systrar med respektive gjorde sedan familjen komplett. Alla tog, efter att mamman i huset sagt att maten är klar, sina platser på altanen. Altanen. Altanen som pappa så stolt berättade hur han den byggt. Jo, jag kommer alltid att minnas dessa stunder. Stunder som är obligatoriska för en familj. Inte alltid skratt och glädje, utan även motsatsen. Och bra är väl det. Det är ju med sin familj som man kan vara som man är. Oförställd. Utan mask. Det är ju dom man älskar trots att man inte alltid drar jämnt.

Det var längesen jag firade en ”vanlig” midsommar nu. Sill, potatis, gräddfil, gräslök, rädisor och hela familjen runt bordet. Men minnerna, dom har jag kvar. Dom har jag kvar för alltid.

Så där jag satt för ett år sedan, och berättade hur jag helst ville fira midsommar för familjen Thörn, så bestämde familjens söner Filip och Linus att jag minsann skulle hänga på till Tolarp och fira med dom. Jag borde kanske ha känt att jag inte hör till deras familj och att jag skulle vara i vägen för deras inner circle. Det gjorde jag inte. Det tilläts jag inte. När vi kom till Peters föräldrars idylliska hem ute i finaste Småland så stod det t om en bricka med precis den mat jag ville ha. Sill, potatis och..ja, ni vet. Så där satt jag på en ny altan, i en ny stad, med en annan familj. Det var inte min familj, men för stunden kändes det så och även om jag hade gjort precis allt vad jag kunnat för att få uppleva en midsommar på den där altanen i Norrahammar igen, så kände jag att ens vänner också är en slags familj.
IMG_6052.JPG
Jag ska spela på midsommarafton. Jag och mitt band. Ja, ett annat gäng som jag också kallar för min familj. Kan det bli bättre egentligen, än att tillbringa dagen på en scen tillsammans med sina bästa kompisar?
Nä, jag tror inte det. Scenen får bli detta årets altan.
/The Moniker

5 Comments

  • Sven Tycker
    24 juni, 2011 - 12:28 | Permalink

    Jag började klippa häcken runt trädgården i dag. En drygt 2 meter hög oxelhäck som klipps helt manuellt – så det tar några dagar. Det fick en av mina grannar till att ropa kommentaren: – ”Jaha, nu är det midsommar. Nu klipper Sven häcken”.

    Jag har som levnadsregel att häcken INTE ska klippas före midsommar, det kvittar om jag blir sist i kvarteret.

    För övrigt tycker jag att den svenska Nationaldagen skulle firats på Midsommar, inte 6 juni.

  • 24 juni, 2011 - 04:27 | Permalink

    Helt klart ska vår nationaldag firas på midsommarsfton. Denna dag känns mer speciell än 6 juni

  • bängan
    24 juni, 2011 - 10:43 | Permalink

    det här är så jävla konstigt?? han sven…. finns han ens?

    tänk om han börjar tycka till om alla oss..???!!!

    VAD SKULLE HAN TYCKA???!!!!”???

  • marie
    25 juni, 2011 - 10:37 | Permalink

    Kul att ni kom till Skillingaryd. Bra med ös från er o från han där uppe:). Vi diggar de!!!

  • 25 juni, 2011 - 01:19 | Permalink

    Its funny to read.. I like this way of expression..

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>