Monthly Archives: oktober 2011

Gustav Svensson!

Som jag har väntat. När jag fick reda på att det skulle komma en uppföljare till fantastiska Svensson Svensson-filmen jublade jag högt. Jag älskar Gustav. Så mycket kärlek han har. Favoritscenen från första filmen är den här:

Hahahahahahahahahaha! Fantastiskt! Jag skrattar fortfarande högt när jag ser det. Jättehögt. Vissa kallar mitt skratt för ”hästgarvet”. Jag skrattade högt ikväll också. I biosalongen. Fin han är. Gustav. När jag blir stor ska jag bli en sån. En Gustav.

Holy

Hittade den här idag.

Jo, jag sökte faktiskt på mig själv på Youtube. Blir glad och hedrad över att det redan görs covers på min visor. Just Holy är nog den som gillas mest av mina polare. Just Holy blir även nästa singel från albumet mitt. Just Holy är den som gått snabbast att skriva av låtarna på Maktub. Inte de franska orden då förstås. De har Vanessa skrivit. Men det andra. Den ligger mig varmt om hjärtat, den låten.

The Moniker – Holy

Känns lite konstigt att ens skapelser ligger ute för allmän beskådning, det måste jag medge. Både otäckt och skönt på samma gång. Lite som kärleken. Ja. Att visa sig sårbar, naken och utan mask. Det svåraste som finns. Att lämna över ens hjärta till någon annan, om så bara för en liten stund. Så jävla otäckt, men så jävla skönt. Blir man bränd så är det värt den där stunden av nakenhet alla gånger. De stunderna är viktigast. När man släpper garden och är sig själv inför en annan människa. Det gäller bara att våga. Det är då den där stunden av helighet uppstår.

Jag fick nys om Vanessa genom hennes projekt Vanessa and the O’s som hon hade tillsammans med Andreas Mattsson, Niclas Frisk och James Iha. Jag fastnade direkt och eftersom jag just då hade fått nån idè om att ha en tjej, som på franska sexigt väser fram ord på då nyskrivna Holy, så passade det ju perfekt.

Varför står kor alltid vända åt samma håll när de betar?

När jag ändå var i trakterna så passade jag i söndags på att åka runt lite i Norrahammar. Mitt Norrahammar. Åsavallen där jag gjort så många mål och tunnlar att jag blir yr om jag börjar räkna. Gjorde faktiskt mål från halva plan där en gång. Vi hade avspark, målvakten stod långt ut så jag avfyrade bössan. Fin stund.

Ja, jag var rätt bra. Ja, jag hade nummer 10. Ja, jag ska sluta skrävla.

Åkte sedan förbi mitt gamla kvarter. Kvarteret. Fan va vi höll på, jag och ”Nicke”. Det var OS varje dag. Fina dagar.

Kollade till min familjs gamla hus. Retade mig lite. Hur fan kan man riva ett hallonland och bygga ett fult växthus där istället? Och altanen. Fan. Tänkte ringa på och likt en rumpnisse fråga varför de gör på detta vis. Ångrade mig. Det var nog bra. Allt har sin tid. Det är ju deras hus nu. Morsade på några gamla grannar. Pratade lite minnen. Lennart och Lena. Lennart stod alltid i kiosken på Åsavallen. Där stod han och sålde korv och snackade om matchen med den korvätande publiken. Jag kom alltid förbi kiosken efter match. Det visste han. Alltid två korvar i ett bröd, stark senap och ketchup. Fina tider det.

Norrahammar har och kommer alltid ha en jäkligt stor del i mitt hjärta.

Om ni undrar hur Norrahammar ser ut så är här ett klipp från förra året. SVT – Smålandsnytt. 3 minuter med Daniel Karlsson. Det är jag det.

En fråga som ständigt dyker upp i huvudet är dock:

Varför står kor alltid vända åt samma håll när de betar?
 

 

Bröllop, legendarer och Aje

Det var bröllop i lördags. Roger & Nina. Fina människor det där. Jävligt fina.

Jag är alltid jobbigt nervös när jag ska sjunga på bröllop. Särskilt då också när det är nära vänner som står där och har sin stora dag. Inget får ju gå fel. Kallsvettig och skakig i händer och ben.

Testade först pianot. Gick sådär. Tog av mig brillorna och testade igen..

Det gick bättre.

Det gick bra tillslut. Tror jag iaf. Lika nervöst och jobbigt som det är innan, lika skönt är det efteråt. Mitt jobb var klart och Roger, eller ”Lillis” som vi kallar honom, hade klarat av vigseln utan att svimma. Gött!

Sen bar det av till Hoks Herrgårs för partaj.

Mitt i allt skickade Thhhhhhörn en bild från sin kväll på Kinnarps Arena. En legendar. Eller två?

Stökigt är bara förnamnet. Ser ni vem det är?

Festen blev jättetrevlig och alla fick vi turas om att ta hand om ”Aje”. Angenämt uppdrag.

Här var det vår tur att ställa upp:)

Från vänster: ”Roddan”, ”Tjompen”, ”Fimpen”.

Framför:”Aje” och ja, ni ser ju hur jävla glad han är!

 

Spotify

Fick frågan om jag kunde lägga upp en spellista från Spotify. Klart jag kan. En massiv blandning av precis allt. Listan ändras och fylls på hela tiden så ni vet. Ni har säkert hört det mesta. Om inte så finns det en hel del bra grejer där.
Varsågod!

DK:s lista

 

Pappa

Hade en liten Pappa-stund idag. Inget planerat. Bara blev så. Satt o surfade runt lite som man gör nu för tiden. Spotify var igång. Det finns några speciella låtar som får mig att tänka på pappa lite mer än vanligt. Walk of life med Dire Straits är en av dom. Let’s Dance med Chris Rea och John Denvers Annie’s Song är två andra. Musik. Det är lite som med dofter. Man förknippar gärna en låt eller doft med en känsla eller i detta fallet en människa. Inte vilken människa som helst. Min hjälte. Han som jag försöker vara. Han som jag kommer ha som förebild när/om jag nån gång får titeln pappa. Han som jag dagligen påminns av genom att jag säger och gör vissa saker exakt som han gjorde. Kommer alltid på mig själv precis efter ett sånt tillfälle. Jag gillar det. Mina systrar gillar det. De tycker även att jag är lik honom. De kan sitta och viska nickande till varandra:

-Vad lik han är pappa. Ser du?
-Ja, kolla. Nu sitter han precis som honom.

Japp, så håller de på. Storasystrarna. Mina lill-mammor.

Just Chris Rea’s låt får mig alltid att tänka på en speciell stund. Jag o pappa i hans gamla Audi 80. Grå var den. Kassettebandet åkte i bandaren och ut ljöd

Inte speciellt bra. Jag vet. Men vad vi diggade. Jävlar vad vi diggade. Sjöng med och höll på. Vi sket i allt och alla för en stund och bara öste liksom. Jag var nog i samma ålder som på bilden ovan tror jag.
Viktig stund för mig då. Viktig stund för mig nu. Tack Chris Rea!

Galenskaper och ost

Fin dag. Långlunch med fina Rickard Engfors. Diskussioner om precis allt. Från Mona Sahlin via Birro till franska porrklubbar. Allt ska ut. Skönt också att låta våra galenskaper dansa fritt i luften i både takt och otakt. Ibland baktakt.. Dom passar ihop. Våra tankar alltså. Tillsammans låter våra idèer både sunda och normala. Nja, nu tog jag väl i lite. Vi tycker ju det iaf. Han är jävligt fin den mannen. Han gav mig för övrigt ett ex av sin bok. Ska bli skönt att lämna min mästare Paulo Coelhos värld en stund och träda in i Engfors-land.

Hans blogg: http://blogg.engfors.se/?p=16796
Ligger just nu och har ont i magen. Olustig känsla i hela kroppen. Festade loss lite för hårt på mögelosten nu igen nämligen. Lär mig aldrig. Ont i gomen gör det också. Fan. Men gott var det. Fan va gott det var. Det var det nästan värt faktiskt. Nästan.

Boff!

I’ll Drag You Up


Kollade iTunes nu precis och upptäckte att singelremixen av ”I’ll Drag You Up” där nu finns att köpa. Trevligt. Ni skulle bara veta vilken bra info jag får från mitt älskade skivbolag.. Fantastiskt!

Låten kostar 12 kronor att ladda ned. Alldeles för mycket för en låt enl mig. 3-4 spänn är vad det borde kosta. Min åsikt.

Valet är ditt. Antingen så köper du den här:

http://itunes.apple.com/se/album/ill-drag-you-up!-single-version/id467893338?i=467893339

eller så lyssnar du via Spotify:

The Moniker – I’ll Drag You Up! – Single Version

eller så kollar du på detta klipp från Go’kväll:

eller så lyssnar du på originalversionen. Lite stökiga ord av undertecknad på köpet får du också:

eller så lyssnar du på nåt helt annat. Valet är alltid ditt!