Sagan om den störste och en hälsning från Weeping Willows

Ligger under täcket och läser. Jävlar vad jag läser. Borde hålla igen lite. Jag menar, snart är den ju färdigläst. Likt en prinsessbakelse som fullkomligt älskar med munnen vill man ju att den ska räcka länge. Fan vad jag läser. En saga är det. En ärlig och helt sann saga. Jag älskar den. Älskar vartenda ord i den. Älskar att han inte håller igen. Inte nu heller. Varför skulle han liksom. Han är ju Zlatan.

Jag satt i en taxi för ett tag sen. Pratade telefon med någon. Jag undrade vem som vunnit Guldbollen. Jag suckade av lättnad. Sa något negativt om några andra som vissa ”experter” hellre såg som vinnare. När jag sen lagt på så blev det automatiskt lite surr med chaffisen om det. Han hade ju hört mitt samtal. Han sa den där meningen som jag hört alldeles för många gånger. Jag borde inte bli upprörd över sånt. Kan dock inte hjälpa det. Jag ser det som min uppgift att hjälpa de mindre vetande i just denna fråga trots att jag vet att det alltid är lönlöst. De har bestämt sig. De tror sig veta. Retar mig. Helvete vad jag retar mig. Som sagt, borde skitit i det och bytt samtalsämne, eller inte sagt nåt alls. Han är ju alltid värdelös i landslaget. Orden som alltid får mig att gråta. Inte gråta på riktigt med tårar och så, men inombords dör något. Varje gång. Hoppet om att aldrig mer få höra de orden lever vidare. Som tur var så var det ingen lång resa. Sätt inte igång mig! Mer hann jag inte. Jag var framme.
Jag har tidigare sagt att det borde finnas ett skolämne bara med Beatles. Det borde nog fan finnas ett som heter Zlatan också.

Fick ett mess från ”Pinnen” i lördags natt. Han berättade att Weeping Willows just tillägnat mig en låt. Han var lyrisk. De spelade på Bongo i Jönköping, fortsatte han. Låten var Wicked Game av Chris Isaak. Vackert var det visst också. Vackert som fan. Klart det var. Med den låten och Magnus Carlssons röst kan det inte bli något annat. Jag satt och fånlog länge där jag satt i en soffa på en ö nära Stenungsund. Ett stolt fånleende.

Nu, åter till sagan om den störste.

Hej då!

One comment

  • Wernbloom
    15 november, 2011 - 02:38 | Permalink

    klockrent inlägg, som vanligt!

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>