Monthly Archives: december 2011

John B Hardtop 30 år, gubbhäng och det finaste.

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Tobbes födelsedag. John B Hardtop alltså. Trumslagaren och klädsnobben Tobias Bonde. Alltså.
Ringde och sjöng för honom innan. Vet inte vad den låten heter, men ni har nog hört den. En riktig hit är det. Tidlös. Ja, må han leva.. En jävligt stor ära att kunna titulera sig som hans kompis. Sen vi i bussen med hockeylaget började snacka Beatles för så där 15 år sen, har det blivit en hel drös av fina stunder. Tack, Tobbööö!

Av den anledningen att Tobbe fyller år, så blir det ikväll gubbhäng med bandet. Öl, snacks och ett och annat Youtube-klipp. Brukar bli så när vi hänger. Kommer nog även bli lite snack om det som komma skall. Den 4e februari. Då vi återigen står tillsammans på en scen i ungefär tre minuter i en arena inför tusentals människor. Det sänds förresten på TV. Kanal 1 om jag ska våga mig på en chansning så här års. SVT1. Melodifestivalen. Gött. Kan ju bara hoppas att en sån här stund, som på bilden nedan, av total glädje infinner sig även denna gång. Ja, fan va fint det var. Om inte, så har jag ju alltid minnerna kvar. Bilder i massor. I huvudet och i datorn.

Blir nog lite sköna minnen från sommaren också. Fan vilken fin sommar det var.

Längtar till nästa sommar. Saknar mitt skägg lite också faktiskt. Undrar var det håller hus.

Här är förresten det finaste ögat som någonsin existerat. Hur jag vet det? Jag vet sånt. Ja, ett av dom iaf. Det finns ju faktiskt ett till. Dom hör ju liksom ihop. Så lämpligt också att de är placerade på den finaste som någonsin existerat. Jo, jag vet det också.

Hej då.

Julklappsstök, tågkärlek och julmusik

Ska strax ge mig ut i stöket. Julklappsstöket. I vanliga fall så har jag ingen aning om vad jag ska köpa. Brukar lösa sig ändå. Till slut. Men idag har jag ingen lust att gå runt i affärer utan att veta vad jag ska köpa. Risken att det blir kaos i huvudet är stor. Jag vet vad jag ska köpa. För några år sen köpte jag julklappar tidigt på julafton. Det var bra. Lite lugnare då. Det var då. Nu är nu. Inte läge för risker. Jag ska bara gå ut och känna lugnet. Kanske dricka ett glas glögg när jag ändå är igång. Nästan lite tråkigt att veta vart jag ska gå och vad jag ska köpa. Ingen match liksom. Kanske ändrar mig när jag ger mig ut. Nånstans på vägen kanske det blir en helomvändning. Ja, vem vet. Vi får se.

Åker en del tåg. Muttrar rätt ofta åt SJ:s förseningar. Kommer ändå fortsätta nyttja det färdmedlet. Ok, jag har inget körkort och hade jag haft det så hade det förmodligen inte blivit så många tågresor. Eller? Jag gillar ju att åka tåg. Sitta och drömma mig bort med Ennio Morricone i lurarna, vandra bort till bistron och komma tillbaka till min plats med tidning och mat. Senast jag åkte så hade jag t.o.m. lite julstämning där jag satt.

Allt man behöver för en tågtrip:)

För att känna den riktiga julkänslan när jag nu går ut så lyssnar jag först på tidernas bästa julsång. Många som försökt sig på den, men det finns bara en Jussi. Eller, det finns väl en jäkla massa Jussi iofs. Han i Rederiet t.e.x. Jussi Tola. Elak figur det där.. Ja, men ni förstår vad jag menar. Hoppas jag.

The one and only Jussi Björling. Varsågoda att starta julen.

En av de bästa.

Var på en fantastisk konsert ikväll. Sofia kyrka var platsen. Mäktig kyrka och musiken var lika mäktig den. Tack Anna Dager för tipset!

Passade på att tända ett ljus för en kompis. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå att det som hänt verkligen har hänt. Han skulle fyllt 31 idag..
Alla fina minnen kommer dock finnas kvar för evigt. Dem vårdar jag ömt. Hans smittande skratt och genomvarma hjärta. Ja, helvete va fin han var. En förebild. En jävligt bra människa. En av de bästa.

http://open.spotify.com/track/1Yc4z9MWH2gtGzLY2RjGqW

Would you believe, Crying och Anna-Gretas

Spelade b.l.a. en låt som heter Crying i lördags. Den var en så kallad B-sida till Would you believe som jag släppte som singel hösten 2008. Då kallade jag mig inte The Moniker utan körde istället hårt med det mer internationellt gångbara namnet Daniel Karlsson. Här har en tjej som heter Josefin Andersson gjort ett bildspel till låten. Crying. Den kan tänkas komma på nästa platta med fullt komp. Mycket troligt faktiskt.. Tills dess har ni här det som vi kallar en ”demo” av låten. Skönt ibland med låtar som inte överjobbats med. Min sång och gitarr och Bengtsons slide. Gött!

Till Would you believe spelade vi även in en video. En skruvad och jäkligt snygg video. Tycker jag då.

Var förresten på min favoritrestaurang i helgen. Anna-Gretas heter den. I Jönköping. Gå dit!

Dessert är ett måste för en gottegris som jag. Tack, Kålle!

Tack Norrahammar!

Ruskigt trevligt igår i Norrahammars Kyrka. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kommer Norrahammar alltid vara hemma för mig. Kände igen många i publiken och det gjorde mig både varm och lite nervös. Jag och Prince Anjou II hann även med att få i oss lite energi i form av kebab från Happy Time. Det var fint att ibland promenera backen ner från Flahultsskolan till Norrahammar centrum för en kebabtallrik. Högstadietiden liksom. Längesen nu, men lika gott än idag.
Stort tack till alla er som tillsammans gjorde så att kollekten kom upp i ca 10 000 kronor. 10 000 som skänks till svältande i Afrika.
Stort tack även till Svenska kyrkan i Norrahammar som enl min önskan skänker en lika stor peng till Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS-forskning. De kan behöva alla bidrag de kan få, så känner du att du kan och vill, så kan du bidra här: http://www.ullacarinstiftelse.se/

Det enda som var tråkigt igår var att det fanns de som inte fick plats i kyrkan. Beklagar detta. Skittråkigt verkligen. Prästen lät meddela att pga brandsäkerheten så kunde de tyvärr inte ta in fler.
Tråkigt också med folk som i en sådan stund blir otrevliga mot kyrkopersonalen för att de bara gör sitt jobb.

Det var också just det att alla inte kom in som mina vänner på Jnytt.se la den mesta fokusen på. God Jul, Jnytt!

Jag kommer, om intresse finns, ordna nån slags konsert i Norrahammar nästa år. Kanske utomhus på sommaren. Jag vet inte riktigt hur och när, men nåt ska det bli. Då hoppas jag att det blir samma fina stämning som ni som var där igår bidrog starkt till.

Tack!

Konsert i Norrahammars kyrka idag kl 18

Idag ska jag till min födelseort. Det som jag fortfarande ser som hemma, trots att jag inte har någon i familjen som bor där. Längre. Norrahammar. Alltid hemma för mig. Det blir jag, Prince Anjou II och en kör från just Norrahammar som jag ännu inte träffat. Ett gig i en kyrka alltså. Spännande. Mycket spännande. Ska vara så fräck att ge mig på en klassiker som egentligen bara den gode Jussi kan göra rättvisa. Det löser sig. På nåt sätt. Annars blir det låtar från mitt album och kanske någon eller några covers. Välkommen!

Mastering, Spira och Zackrisson

Idag var det då dags för mastering av låten. Ja, I Want To Be Chris Isaak (This is just the Beginning) alltså. Mitt bidrag till nästa års Melodifestival.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mastering
Cutting room heter stället. http://cuttingroom.se/ Kärleksfull stämning där. Mycket trevligt. Det bjöds på glögg och pepparkakor och massor av leenden. Fint!
”Limpan” är grymmare än grymmast och puttade upp låten till en nivå som vi alla gav betyget: MVG.

Jag, Limpan och Bengtson. Ni ser ju hur jävla glada vi är:) Hoppas ni blir detsamma när ni hör biten.

Imorn bär det av till mitt fina Jönne och nya kulturhuset där. Spira. Ännu en konsert med Marching for life. Den sista för mig. Iaf för detta året. Känns fint. Mina systrar ska komma och det är ju alltid lite speciellt. Maria och Ingela. Tänk att jag fick världens bästa systrar ändå. Tack till den som skrivit manus:)

Dagens backspegel:
Josef Zackrissons album från 2002. Vilken pärla. Får mig att tänka på en mycket speciell sommar. Jävlar vad vi sjöng med till Mr Zackrissons toner.. Jag, Hellberg och Idebäck. Fin sommar.
Det är för övrigt producent Bengtson som spelar bas på denna fantastiska och lite bortglömda platta.
Bästa spår: Följ mig
http://open.spotify.com/album/6VvVoXCYHyHV968ypOOlS4

Ett gnälligt inlägg samt utlottning av en t-shirt.

Hej, jag heter Daniel och jag tror på mig själv. Oftast. Jag vet att vissa retar sig på mig och mitt sätt. Så har det alltid varit. Jag vet att mina låtar inte gillas av alla. Jag vet att det finns dom som hatar det jag gör. Jag brukar inte bry mig. Har alltid tyckt om att vara antingen eller, om ni förstår. Mycket hellre där än i nån gråzon mittemellan som ingen tycker någonting om.. Brukar tycka att det är lite roligt att läsa folks kommentarer runtom här på nätet. Folk som skriver att de hatar. Folk som har kommentarer om allt från mitt utseende och mina kläder till mina låtar. Folk som har bestämt sig.
Jag hatar The Moniker!
Brukar som sagt inte bry mig. Snarare att jag går igång på det och använder det som tändvätska liksom. Brukar tycka synd om dom som tydligen känner att de måste hata.

Men vissa dagar orkar man inte. Vissa dagar så tar det hårdare än det ska på undertecknad. Vissa dagar tror man att det är ren fakta de skriver, näthatarna. Att alla tycker som dom. Vissa dagar håller man med. Vissa dagar är man en av dom.
Han är ju så jävla värdelös, den där Monikern!
Jag vet ju att man inte ska bry sig och allt det där, men ibland så slinker det in under huden på mig. Ligger där och gnager. Om jag har en dag som idag, då jag tvivlar på mitt låtskrivande, mitt artisteri och mig själv som människa så är det kanske inte så värst konstigt att man tar åt sig. Konstigare då att jag läser skiten. Självdestruktivitet när den är som ljuvast. Puss.

Ps. Funderar på att kanske lotta ut den här enda T-shirten i sitt slag. Vad tycker du?

Ska jag? Hur? Ge mig gärna förslag!

Tjena!

Tack Karlstad! Tack Skövde!

Foto: Rebecca Dahl

Gårkvällen med Marching för life i Skövde var grym. Publiken var så snälla att de ställde sig upp mitt i en låt som heter Oh My God. Blev lite tagen. Tagen på sängen liksom. En sån känsla går inte att beskriva. Det kanske går, men jag kan det inte.

En total adrenalinchock. Tack för det, Skövde!

Publiken i Karlstad i lördags var också jättefin. Spelade en ny låt. Eller ny och ny. Jag skrev den i vintras, men hade aldrig spelat den inför publik förut. Därav att jag var lite nervös. Ja, det var jag allt. Nervös alltså.

Tack för hjälpen, Karlstad!

Jag bor ju en del på hotell och jag gillar det. Gillar det som fan faktiskt. På sistone har jag dock retat mig på en grej. Vart jag än kommer så kan jag ge mig fan på att det finns en sån här:

Varför? Vad är det för nåt? Vad ska man med en sån till när man bor på hotell? Ja, för det är bara på hotell som jag sett fanskapet. Lite kusligt är det allt..

Här hörni, kan man buda på ett riktigt fint konstverk:
https://www.bukowskismarket.com/items/278885-jimmy-hansen-c-print-pa-mattpapper-monterad-pa-capa-signerad-a-tergo

Det kliar i skägget. Kan jag få lite assistans måntro?:

Tack:)

Nä, nu är det nog dags ändå.

God natt.

Karlstad, Morricone och Clint

Marching for life. Fan vad glad jag är att Ken och Göran ringde mig i somras och frågade om jag ville vara med. Så satans häftigt. Kvällen här i Karlstad blev helt fantastisk. Galet skön stämning. Grym arena. Fin publik. Ljuvlig kör. Tack!

Ligger nu under täcket på hotellet och kollar på en av mina favoritfilmer. Topp 3 på min lista.

Älskar den. Mycket pga musiken. Ennio Morricone. Vilken mästare. Hans musik går ofta i mina lurar. Väldigt ofta. Musik som får det att vattnas i mina ögon. På riktigt. Fan, tänk att musik kan ha den effekten ändå. Vilken jävla makt. Vilket jävla vapen. Vilken jävla gåva.
Lyssna och njut.

Det är såna här stycken som får mig att undra varför man egentligen håller på. Det är ju så fulländat att jag dör lite varje gång. Dör iofs lite varje gång jag råkar lyssna på nån av reklamradiokanalerna vi har. Av en helt annan anledning då… Nä, då lyssnar jag hellre på musik:)
En annan bidragande faktor som gör filmen ovan till en favorit är ju självklart Clint Eastwood. I want to be Clint Eastwood. Kanske skulle varit en coolare titel ändå.. Kan ju göra fler versioner.. Japp.

Natti, natti!