Monthly Archives: maj 2012

Iris, Lilla Du och Gudfadern

Hellooooooo! Åker tåg genom ett helt magiskt landskap. Sverige är ju så galet vackert när solen hälsar på. En mycket trevlig tågvärd levererade räklandgång och bärs så ja, jag mår rätt bra här faktiskt. Gillar att åka tåg. Gillar SJ. När de är i tid då. Gillar även Mariestad. I lagom dos.
Agerade konferencier på Kulturskolans blåsafton igår. Det var trevligt. Mycket trevligt. Gillar blåsinstrument. Favoriten är nog trombon. Tror jag. Kan nog bero på att det kommer vara en och annan trombonton på nästa album. Trombon. Ja, många gråtande tromboner blir det.
Blev tyvärr ingen visit till Huskvarna och familjen Johansson denna gången. Det hanns inte med. Tyvärr. Jättetyvärr. Ja, för i familjen Johansson så finns en mycket speciell människa för mig. En liten människa. En minimänniska. Min Guddotter. Hon heter Iris och är helt bedårande. Dör alltid en smula när jag träffar henne. Hon var lite ledsen förra veckan när jag och min tjej hälsade på. Det gjorde ont i hjärtat mitt. Antingen var det skägget som rörde till det, eller så ville hon bara förklara att det inte var ok att det tagit så lång tid sen senast vi sågs. Jag väljer att tro på det senare. Jag sa förlåt, hon log och så var vi kompisar igen.

När ”Tjompen” (ja, hennes pappa kallas så) ringde och frågade om jag ville ha uppdraget som Gudfar så… Ja, fan va fint det var. Det var nämligen i samma telefonsamtal som han berättade att han och Marie skulle bli föräldrar. Vi satt tysta. Det behövdes inga ord. Tystnad i samförstånd. Det snyftades lite grann från båda hållen kan jag säga. Bland de största stunderna i mitt liv faktiskt. Japp.

Skrev en visa till dopet förresten. Till Iris. Hon verkade gilla den. När jag framförde mina ord och toner så var det en annan människa där i kyrkan som nynnade med. Javisst, det var minimänniskan. Den bedårande Iris såklart, som sjöng stämmor helt spontant. Nervositeten i mig släppte. Tack Iris:) Ska spela in den, tänkte jag. Kan ju bli en fin födelsedagspresent kanske. Hoppas hon gillar den när hon blir äldre med. Lilla Du, heter den. Japp. Kanske t.o.m lägger upp den för allmän belyssning sen. Internet-tider nu ju. Får fråga Iris först dock. Ja, det är ju hennes låt.

Peace!

Busiga spöken


Det utspelade sig ett svårt drama här nyss. Jag stängde av takfläkten. Det började bli lite för kyligt nämligen. Kände med handen på bladen så att jag skulle veta att den var på väg att stängas av. Det finns nämligen tre nivåer, och man vill ju helst slippa resa på sig igen liksom. Så när bladen slutat röra på sig så sjönk jag ner i soffan igen med min kära iPad. Aftonbladet ögnades igenom. Robin Gibb, död. Tråkigt. Politikers påhopp av andra politiker. Tjatigt. Danmark har fått ny sessa. Ointressant. Få platt mage med enkla knep. Hmm.. Ibra på väg till City. Stökigt.
Och så tittar jag upp mot den där takfläkten igen. Den som jag stängt av. Det blev ju lite för kyligt med den på nämligen. Bladen som jag känt på för att vara säker. De är igång igen. De bara kör där uppe. Som om jag inbillat mig alltihop. Har jag det? Håller jag på att bli galen? Mycket märkligt. Inte så lätt att bevisa heller. Det vet de nog, spökena. Busiga spöken. Jag gillar det. Men vänta ni bara. Jag ska nog allt ge igen. Hur? Får ringa Father Merrin om råd:)

Hockey, publikrekord och nya låtar på väg mot inspelning.

Ska på hockey ikväll. I Globen. Sverige möter Danmark och jag hoppas det blir målkalas. Innan matchen ska jag till nån studio och snacka hockey. Ja, inför kvällens match. Det sänds nån gång innan matchen eller i nån paus. Tror jag. Har inte så bra koll på det där. Heller. Min tjej är snäll och följer med. Jag har sagt att om det är tråkigt så åker vi hem, så upp till spelarna att ge oss valuta för tiden då.
Ser fram emot veckan. Jättemycket. Har nämligen bokat in mig i en studio på onsdag och torsdag. Tänkte spela in några låtar liksom. Några av den lugnare sorten. Det ska bli naket och nära, tänkte jag. Inte så mycket Swedish House Mafia, utan mer… motsatsen. Förstår ni? Sen om de skulle vilja göra nån av låtarna lite mer dansvänlig, inte mig emot:)

Jag tillsammans med Anna och Hanna (Stockholm Strings) från förra årets Allsång på Skansen.

Mina medmusiker blir Anna på cello, Hanna på fiol, Staffan på trombon och Prince Anjou II på lite allt möjligt. Vad jag ska göra? Sjunga, spela gitarr, lyssna på mina inre röster och kanske ett och annat trumslag. Ja, vi får se. Det ska bli spännande iaf. Skönt att få ur sig låtarna från systemet mitt. Ja, så att andra kan få plats.
Vet inte riktigt vad jag ska göra med det som spelas in. Det får vi se efteråt. Hoppas ni kommer gilla det. Hoppas jag kommer gilla det. Man vet ju aldrig, men känslan är bra och den är alltid viktigast.

Spelade i Motala i lördags förresten. Det var roligt. Första gången med bandet på länge. Det såg bra ut, det lät bra och nä, jag var aldrig orolig heller. Älskar dom. Treasure Island Cowboys. Kan man annat än att just älska ett band med ett så sexigt namn. Nepp.
Gitarrist Prince Anjou II har en alldeles bedårande dotter och hon kan nog mycket väl va vårt yngsta fan.


Ja, det kan faktiskt va årets bild.

Hej!

Rod, Lotta och jag.

Fotograf Thomas Engström skickade mig den här bilden igår kväll. Skönt med fotografer i sällskapet. Alltid kameran framme och aldrig sena på att fånga stunden. Tack Thomas!

Los Angeles, Rod Stewart och tandem.

Hello music-lovers! Första blogginlägget på väldigt länge kommer här. Varning för yreri på outforskad nivå.
Ska alltså vara med i Diggiloo i sommar. För dig som inte vet vad detta är: http://www.diggiloo.com/
Kommer bli en fin sommar. Det är jag säker på. Klart man är lite nervös för hela prylen. Det är ju en stor maskin som åker runt i vårt fina land laddad med musik och glädje och sköna människor. Kan inte säga att jag kände någon av de andra innan jag tackade ja. Hade bara träffat några av dem nån enstaka gång. Blivit intervjuad av Lotta Bromè har man ju blivit. Det var ett fint möte minns jag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4512717&play=3102146&playtype=Ljudklipp
Nu efter att ha repat och hängt ett tag så känns det ännu bättre att jag hoppade på det här tåget. Av alla tåg jag valt att hoppa på; Idol, Melodifestivalen m.m. så känns detta klart mest oväntat. Iaf i min egen skalle. Men ack så skönt det är att överraska sig själv ändå. Jag tror man växer genom att göra saker man egentligen inte först tror man är skapad för. Ja, jag kommer va nervös och jag ser fram emot det. Som fan. Att bli nervös alltså. Konstigt det där. Vad som driver en.
Att växa fast i den där trygghetskrukan med risken att bli utan vatten. Nej, det vill man ju inte. Eller, jag vill inte det iaf.

Förra veckan drog nästan hela gänget till Los Angeles för inspiration och presskonferens. Trevligt som fan. Käkade minst en burgare varje dag. Att det kan skilja så mycket på hamburgare. Ja, det var alltså godare där. T.o.m. McDonalds. Kanske inbillade mig och blev påverkad av miljön, men det spelar ju egentligen ingen roll. Jag uppfattade det som godare. Punkt.

Fick frågan från en journalist varför jag tror att jag ses som en udda fågel i vilket sammanhang jag än dyker upp i. Gör jag? Hade jag ingen aning om. Inte min mening alls isf. Förlåt.

Det togs bilder i massor, Universal Studios besöktes, tandemcyklande med Mojje på Venice Beach m.m. Ja, ni förstår nog kanske hur mycket det var att ta in. Sen att man sprang på självaste Rod Stewart där på Universal Studios, ja, bara det är ju nog egentligen. Jag var nog rätt pinsam faktiskt. Ropade Rod! Rod!, han vände sig om, vi hälsade, han frågade hur läget var, jag stammade fram ett great och undrade om det var ok att ta en bild tillsammans, han log vänligt och sa ja, någon drog iväg honom innan jag hunnit få den där bilden, kvar stod jag. Jag och Lotta. Vi hade varit för långsamma. Det blev liksom för mycket alltihop. Alltså ingen bild och inget bevis, men Lotta är mitt vittne och vem kan någonsin tvivla på den damen. Va?! Nä, just det.

Här komma lite bilder från vår trip:

Tomas Pettersson, frisk människa det där:)

Kit från kultserien Knight Rider. Han har inte mycket att göra nu längre. Tragiskt..

Nån karaktär i Desperate Housewifes bor här. Japp..

Helt coollugn var jag inte här, det ska jag erkänna.

Tuffa turister. Nja.. Jävligt fina dock.

Skål och hej då för denna gång. Hoppas du uppskattade bildorgien.

När de andra sen åkte hem till Svedala så stannade jag kvar några dagar extra. Vad jag gjorde då tar vi nästa inlägg.


Ciao!