Los Angeles, Rod Stewart och tandem.

Hello music-lovers! Första blogginlägget på väldigt länge kommer här. Varning för yreri på outforskad nivå.
Ska alltså vara med i Diggiloo i sommar. För dig som inte vet vad detta är: http://www.diggiloo.com/
Kommer bli en fin sommar. Det är jag säker på. Klart man är lite nervös för hela prylen. Det är ju en stor maskin som åker runt i vårt fina land laddad med musik och glädje och sköna människor. Kan inte säga att jag kände någon av de andra innan jag tackade ja. Hade bara träffat några av dem nån enstaka gång. Blivit intervjuad av Lotta Bromè har man ju blivit. Det var ett fint möte minns jag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4512717&play=3102146&playtype=Ljudklipp
Nu efter att ha repat och hängt ett tag så känns det ännu bättre att jag hoppade på det här tåget. Av alla tåg jag valt att hoppa på; Idol, Melodifestivalen m.m. så känns detta klart mest oväntat. Iaf i min egen skalle. Men ack så skönt det är att överraska sig själv ändå. Jag tror man växer genom att göra saker man egentligen inte först tror man är skapad för. Ja, jag kommer va nervös och jag ser fram emot det. Som fan. Att bli nervös alltså. Konstigt det där. Vad som driver en.
Att växa fast i den där trygghetskrukan med risken att bli utan vatten. Nej, det vill man ju inte. Eller, jag vill inte det iaf.

Förra veckan drog nästan hela gänget till Los Angeles för inspiration och presskonferens. Trevligt som fan. Käkade minst en burgare varje dag. Att det kan skilja så mycket på hamburgare. Ja, det var alltså godare där. T.o.m. McDonalds. Kanske inbillade mig och blev påverkad av miljön, men det spelar ju egentligen ingen roll. Jag uppfattade det som godare. Punkt.

Fick frågan från en journalist varför jag tror att jag ses som en udda fågel i vilket sammanhang jag än dyker upp i. Gör jag? Hade jag ingen aning om. Inte min mening alls isf. Förlåt.

Det togs bilder i massor, Universal Studios besöktes, tandemcyklande med Mojje på Venice Beach m.m. Ja, ni förstår nog kanske hur mycket det var att ta in. Sen att man sprang på självaste Rod Stewart där på Universal Studios, ja, bara det är ju nog egentligen. Jag var nog rätt pinsam faktiskt. Ropade Rod! Rod!, han vände sig om, vi hälsade, han frågade hur läget var, jag stammade fram ett great och undrade om det var ok att ta en bild tillsammans, han log vänligt och sa ja, någon drog iväg honom innan jag hunnit få den där bilden, kvar stod jag. Jag och Lotta. Vi hade varit för långsamma. Det blev liksom för mycket alltihop. Alltså ingen bild och inget bevis, men Lotta är mitt vittne och vem kan någonsin tvivla på den damen. Va?! Nä, just det.

Här komma lite bilder från vår trip:

Tomas Pettersson, frisk människa det där:)

Kit från kultserien Knight Rider. Han har inte mycket att göra nu längre. Tragiskt..

Nån karaktär i Desperate Housewifes bor här. Japp..

Helt coollugn var jag inte här, det ska jag erkänna.

Tuffa turister. Nja.. Jävligt fina dock.

Skål och hej då för denna gång. Hoppas du uppskattade bildorgien.

När de andra sen åkte hem till Svedala så stannade jag kvar några dagar extra. Vad jag gjorde då tar vi nästa inlägg.


Ciao!

One comment

  • towe
    4 maj, 2012 - 06:46 | Permalink

    fan, mannen! kul att ha dej tillbaka. med turban o rosa skor! du är grym! kärlek!

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>