Monthly Archives: juli 2012

Fisketur

Var på fisketur idag. Med slagdörj. Ja, det heter tydligen så.

Tänkte mest se och lära. Men det visade sig att jag var bra på det med. Sjöng den här gamla dängan och det verkade vara precis vad makrillarna ville höra.


Ja, ni ser ju hur jävla glad jag är.

Skön kick faktiskt när man känner att det hugger till. Kanske min nya grej. Kanske inte. Kul hobby dock.

Fred!

Roadtrip till Oslo, Sound of silence och gamla vänner.

Hello!
Det blev en trip till Oslo igår. Jag surrade om det i förra inlägget och gjorde sedan slag i saken. Det gjorde vi helt rätt i. Jag och min tjej alltså. Paul Simon var lika bra som han är kort. Jag hade ju gärna hört fler låtar från tiden han hade tillsammans med en viss Art, men nu ska vi inte va kräsna här. Albumet Graceland fyller 25 år och födelsedagsbarnets alla medverkande levererade. Som fan.

Första extranummer blev till min förtjusning The Sound of Silence. http://open.spotify.com/track/0BMejEZ5UP0Uec6TqHA24L Alltså, det var så jävla fint. En gammal man står ensam på scen med endast en gitarr med sig. Han står där och sjunger sin nästan 50 år gamla låt. Det var naket, skört och vackert på samma gång. Vattniga ögon på den blödige Karlsson det blev.

På väg tillbaka hem till Sverige idag så passade vi på att hälsa på gamla bekanta till familjen. Utan att förvarna, så det var tur att de var hemma. Mamma och pappas kompisar Kåre och Jorunn. Deras dotter Monica, som jag för övrigt var dödsförälskad i när jag var liten orangehårig gosse, kom också förbi, så det blev ett väldigt lyckat kafferep.

Historier från förr blandat med nutida uppdateringar. Ja, trevligt, helt enkelt. Fick höra att jag är väldigt lik min pappa. Jo, jag är väl det. Det säger de flesta som kände honom. Det gör mig stolt. Han var nämligen bäst. Japp.
De drog även fram fotoalbum där jag fick se en bild på mamma när hon hade mig i magen.

Det kändes varmt i hjärtat. Inte så konstigt. Hon hade nämligen världens varmaste hjärta. Japp.
Ja, jävlar vad dom fattas mig. Varje dag. Därför extra skönt att träffa våra norska vänner och snacka lite. Ja, ni förstår nog.

Sen mellanlandade vi i Strömstad och där var det lika fint som alltid. Räkor, bröd och aioli. Inte mycket i livet som slår det. Lägg där till en Hof och den viktigaste människan i mitt liv på det. Ja, då är det fan fulländat:)

Ses nästa gång!

Hok, Paul Simon och Unchained Melody

Hello! Då var man tillbaka på västkusten då. Världens bästa plats att samla energi på. Det var ju ett tag sen vi sågs nu, du och jag. Ber om ursäkt för det och har egentligen ingen bra ursäkt heller. Mer än att det kanske var dags för en paus. Men nu kör vi igen. Eller hur, bloggen!

Har blivit en hel del diggilooande sen sist och roligast var det nog allt på hemmaplan i Hok. Regnet hälsade på men publiken var tapper och alldeles underbar. Det är den ju iofs alltid, men det är ändå lite speciellt när man ser systrar, polare och annat folk man känner igen i publiken.

Nyhetsmorgon fick besök av en trött Moniker förra veckan. Sjöng min favoritlåt. Den som idoljuryn fick höra en del av för nu 5 år sen. Så här bidde det:

The%20Moniker%20%E2%80%93%20Unchained%20melody

Kommer ni ihåg?:

Kanske ska ta och spela in den. Då blir mina systrar glada. Och faster Ankie:) Vad tycker du?

Nästa spelning är på fredag i Lysekil, så tills dess blir det softande här bland klippor och saltvatten. Fint som fan det. Är lite sugen på att ta en trip till Oslo för att se Paul Simon imorn. Får se hur vi gör. Känslan får bestämma. Blir alltid bäst då.

Tänk Paul Simons känsla när denna mästerliga sång blev till:

Magisk man det där.

Världens coolaste och enklaste video måste ju vara denna klassiker förresten.

Ett rum, lite prylar och en briljant Chevy Chase. Mer behövs inte.

Ses nästa gång. Hej då.