Roadtrip till Oslo, Sound of silence och gamla vänner.

Hello!
Det blev en trip till Oslo igår. Jag surrade om det i förra inlägget och gjorde sedan slag i saken. Det gjorde vi helt rätt i. Jag och min tjej alltså. Paul Simon var lika bra som han är kort. Jag hade ju gärna hört fler låtar från tiden han hade tillsammans med en viss Art, men nu ska vi inte va kräsna här. Albumet Graceland fyller 25 år och födelsedagsbarnets alla medverkande levererade. Som fan.

Första extranummer blev till min förtjusning The Sound of Silence. http://open.spotify.com/track/0BMejEZ5UP0Uec6TqHA24L Alltså, det var så jävla fint. En gammal man står ensam på scen med endast en gitarr med sig. Han står där och sjunger sin nästan 50 år gamla låt. Det var naket, skört och vackert på samma gång. Vattniga ögon på den blödige Karlsson det blev.

På väg tillbaka hem till Sverige idag så passade vi på att hälsa på gamla bekanta till familjen. Utan att förvarna, så det var tur att de var hemma. Mamma och pappas kompisar Kåre och Jorunn. Deras dotter Monica, som jag för övrigt var dödsförälskad i när jag var liten orangehårig gosse, kom också förbi, så det blev ett väldigt lyckat kafferep.

Historier från förr blandat med nutida uppdateringar. Ja, trevligt, helt enkelt. Fick höra att jag är väldigt lik min pappa. Jo, jag är väl det. Det säger de flesta som kände honom. Det gör mig stolt. Han var nämligen bäst. Japp.
De drog även fram fotoalbum där jag fick se en bild på mamma när hon hade mig i magen.

Det kändes varmt i hjärtat. Inte så konstigt. Hon hade nämligen världens varmaste hjärta. Japp.
Ja, jävlar vad dom fattas mig. Varje dag. Därför extra skönt att träffa våra norska vänner och snacka lite. Ja, ni förstår nog.

Sen mellanlandade vi i Strömstad och där var det lika fint som alltid. Räkor, bröd och aioli. Inte mycket i livet som slår det. Lägg där till en Hof och den viktigaste människan i mitt liv på det. Ja, då är det fan fulländat:)

Ses nästa gång!

3 Comments

  • Ida
    26 juli, 2012 - 08:22 | Permalink

    Tårarna börjar ju rinna när man läser… Låter som en härlig tripp. Måste vara tungt när någon eller några fattas en men skönt när de finns gamla vänner som man kan minnas en stund med. Många gånger tårarna runnit till one last time, vackert men sorgligt!

  • towe
    26 juli, 2012 - 01:48 | Permalink

    håller m ida! one last time när man sörjer är en bra kombo! många tårar till den!

  • monica jørgensen
    28 juli, 2012 - 05:40 | Permalink

    Veeeeeldig glad i deg Daniel!! Klem

  • Lämna ett svar till towe Avbryt svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>